Victress

Tänkte att det kunde passa sig med en liten presentation av Leya, eller liten och liten, kommer dela in den i tre delar. En del handlar mer om vår första tid, andra om nuet och tredje kommer handla om framtidsplanerna.

 

Leya är då en 3 årig nordsvensk som jag köpte sommaren 2014. Helt ärligt vet jag inte varför jag köpte henne, första gången jag var där och kollade på henne blev jag nedsprungen, fastnade vid en grästuva i x-antal minuter, hon sprang upp på ett berg med sin gamla ägare släpandes efter sig och var sjukt okänslig, jag kunde inte flytta henne åt något håll annat än fram, om hon kände för att gå fram det vill säga. Det var kaos helt enkelt.

Men hon var galet vacker, helt svart och hade ett fullblodshuvud. Och så himla bekymmerslös, betedde sig som om det inte fanns något ont i världen liksom. Fastnade för de delarna. Jag hade dessutom sagt innan hästletandet började att jag inte ville ha en enkelt häst för det är ju inte kul, utan jag ville ha en utmaning för att utvecklas. Efter några fler halvmisslyckade besök stod jag där söndagen den 29 juni, skrev på kontraktet och tog med henne hem. I början var hon väldigt valpig, ville helst vara i knät på mig när något var läskigt, jag
fick lite blåmärken här och där hela tiden. Kommer ihåg första gången jag skulle ta ut henne ur hagen, hon ställde sig upp på två och sprang iväg. När vi väl var ute satte sig en broms på hennes rumpa så fler hovar var i luften än på marken. Vi började efter det jobba på hennes självförtroende och hon blev en väldigt kaxig häst, sprang över mig med bogarna och så fort vi skulle göra något som inte passade henne blev hon nästan farlig. Sommaren började gå mot sitt slut och vi stallade in, processen började då om, hon blev valpig igen när det var en ny miljö och sedan "för" kaxig. Så den största delen av hösten jobbade vi på ömsesidig respekt, och det var först i slutet på november som vi började jobba mer på hennes utbildning. Fortsättning följer..